Varför icke-godkända hingstar?

Från och till ser jag diskussioner på Facebook angående icke godkända hingstar i avel. I diskussionerna ser man personer som ska betäcka sitt sto och säger att de ska betäcka med en hingst som inte är godkända för avel. Det kan innebära att hingsten står i Sverige och inte är godkänd eller att hingsten finns i ett annat land – vilket innebär att den inte är godkänd för avel i Sverige. Gång på gång ställer jag mig frågan: Varför överväger man ens att välja en hingst som inte är godkänd, enligt rasvisa krav, i Sverige?  För mig är det en självklarhet att endast använda godkända hingstar i avel. 

Idag har vi ungefär ett åttiotal godkända ardennerhingstar i Sverige. Det innebär att efter dom blivit anmälda till hingstpremieringen så har granskningsgruppen granskat dessa hingstar ”på papper”. Vilket innebär att man noga går igenom stammen på hingsten. Därefter kommer hingsten till hingstpremiering. Där den som treåring först veterinärbesiktigas och därefter bedöms exteriört. Här tas också DNA prov på hingsten och en lynnesbedömning görs.   Vid den exteriöra bedömningen är det fem domare i avelsvärderingsnämnden som gör en exteriörbedömning på hingsten. Exteriörbedömningen utgår från rasbeskrivningen. En liten påminnelse – avel och brukande hör ihop. Anledningen till att ardennerhästen ska se ut på ett visst sätt är för att den ska vara som bäst lämpad för det jobb den är framavlad för – körning. Blir hingsten ifråga godkänd, alltså får 40 poäng eller mer, får den tillstånd ett år. Vilket innebär att den kan lösa licens för det året och får betäcka. Se för guds skull till att hingsten ni ska betäcka med har löst licens för det aktuella året.

När hingsten är fyra år (eller äldre) måste den avlägga ett bruksprov. Dels är det ytterligare ett lynnesprov men det visar också på att hingsten ifråga är brukbar, vilket är vad vi avlar fram ardennerhästar för. Därefter är det samma procedur veterinärbesiktning, lynnesbedömning, exteriörbedömning. Detta sätt att selektera bland hingstar ger oss som stoägare en trygghet. Hästen har blivit granskad både på pappret och som individ av ett antal kunniga människor med lång erfarenhet. Vilket för mig gör det obegripligt att man skulle vilja betäcka ett sto med en hingst som inte är godkänd i Sverige. För det är trots allt en Svensk Ardenner vi avlar på, varför vill man inte bevara den? Varför skulle man vilja ha en avkomma som inte går att stamboksföra när man ändå tar ett föl? För det är konsekvensen av att betäcka med icke godkända hingstar – avkomman är inte ”Svensk Ardenner”. 

Vi alla ardenneruppfödare har ett ansvar för att bevara den Svenska Ardennerhästen som är en av tre moderlandsraser. Den skiljer sig från de utländska ardennerhästarna på det viset att vi i Sverige har lyckats avla fram en sundhet som inget annat land kan konkurrera med. Vi har fantastiskt lynne i den Svenska Ardennerhästen och framförallt har vi en modell som inte är jämförbar med de andra länderna. Och dessutom har vi otroligt gamla och förärvningssäkra stammar som vi bör ta tillvara på. Varför vill man se bortom allt detta och välja en hingst som inte är godkänd för avel? 

 
AVEL, Allmänt, DISKUSSION | ardenner, ardenneravel, ardennerblogg, avel | |
#1 - - Helene:

Vi har betäckt med icke godkänd hingst (shetland). Fölen fick fulla stamböcker. Vi gjorde det för att han var en av de gamla "svenska" stammar. 100% var stammen från Sverige som man vill bevara. Även var han väldigt fin och gick på trav så var en perfekt bruksponny.

Tyvärr är det mycket så bland shetland att hingstarna blir godkända men kan inte ens användas till något tyvärr... Då de endast går efter utseende. Den icke godkända hingsten vi hade kastrerade vi sedan (betäckte 3 ston med svensk stam samma år).

Klart vi inte vill ha in massa icke godkända. Men är kul att bevara på svensk stam. ^^

Svar: Okej, då kan det nog skilja lite mellan rasföreningarna. För ardenner står hela stammen i passet men dom är inte behöriga att tas in i grundstamboken. Aboslut kul att bevara gamla svenska stammar :)
Caroline Pellrud

Upp